Tänker varje dag flera gånger på den otäcka olyckan som tog en ung flickas liv dagen före julafton. En gång så kände vi henne, då hon var ett barn. Jag tycker att det är så obehagligt och man känner verkligen hur dödliga vi är. En mamma skall inte överleva sina barn, det är inte naturligt. Jag är tacksam för att livet varit så pass snällt med oss att vi inte behövt gå igenom en sådan tragisk sorg. Jag hoppas att vi kommer att klara oss från det oxå. Hur klarar man av att leva utan något av ens barn ?? Det är ett svar jag hoppas jag aldrig behöver ta reda på.