Sovit lite, kört bil, handlat, haft tjejkalas och försökt ha lite terapi samtal...är tröttast i världen nu och kommer att vara skittrött i natt, blä! Men livet är som det är och blev som det blev....men det kan alltid bli bättre...el hur...?

Men jag har bestämt mig för att jag finns här, när helst, nått annat kan man inte göra. Men en sak vet jag och det med besked, Det är ett tufft jobb man har, 24/7 mamma till 7!  Hur mycket man älskar det jobbet så är det inte nått man direkt kan styra utgången av, man kan bara försöka finnas där och göra sitt bästa. Men det man tycker är det bästa är inte alltid det barnen tycker är det bästa, så det är svårt, väldigt svårt....

Det lättaste jobbet är att ta upp tre små troll från badet och få dem att somna innan jag skall iväg och jobba.

"små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer"

Ja det är så underbart att gå hem från jobbet och det är dagsljus ute! Det finns hopp om man säger så, hehe

Det som är när man jobbar natt är att man funderar hit och dit på allt möjligt. Saker som händer nu tänker man att OM jag gjort si el så istället hade det varit annorlunda då ???!!?? Det är ju ingen som vet det, om det kunde ha förändrat saker och ting....

Nej det vettigaste är nog att se att saker är som de är, vad kan vi göra genom att utgå från det ?

Ingen fattar nog nått, men det var inte meningen heller, bara tankar som far.....nu skall jag nanna kudden.

Idag skall jag köra lite bil, sen skall Melilna ha tacos och filmmys med sina tjejkompisar för att hon snart fyller 6 år, stora tjejen!

Tjingeling