Ja i morgon är det julafton, för frösta gången på väldigt länge så är vi inte mer än 8 st vid julbordet. Men det har sina förklaringar, men att Ivan är på sjukhuset med sina föräldrar och momor och morfar är hemma i Paksuniemi med Håkans familj.

Det kan bli en bra detta med :O)

I kväll är det då Nissekvällen, där har vi oxå bortfall på hjälpredor, men det blir nog jul här i alla fall.

Nej nu skall jag väcka upp ungarna som skall på staden och göra klart det sista. Själv skall jag städa och laga mat   

God Jul till er all från oss i Sävast!

Jag måste bjud på bilder från luciafirandet, det var bara Saga som ville vara med av mina barn och hon var som ni ser en pepparkakstjej, sen fick vi ju gofika :O)

Och så måste ni bara få se våran underbart tama kanin Emilia!       

I natt  har jag varit chaffis till Moa, Moa och Micke. Men nu är barnaskaran vaken så det är bara att stiga upp även om man inte somnade före 05 i morse   

Idag skall här städas, tvättas och bakas pepparkakor, laga lite mat för Mia och Marcus får inte lunch och middag nu på sjukhuset. Det blir dyrt i längden att gå ner och äta på resturangen. Man borde kunna få välja om man vill köpa mat på avdelningen...men så är det ju inte.

I morgon jobbar jag full dag sen har jag lite jullov oxå, semester två dagar före jul så man hinner med att fixa det sista.

Nu blir det inte som jag önskade till jul, alla barnan kommer inte hem men det beror på omständigheterna kring lille Ivan. Han kanske kommer hem till jul men han behöver lugn och ro så den lilla fina nya familjen blir hemma, jag och Fredrik åker dit med julklappar och julmat. Sen när han varit hemma några dagar och allt fungerar bra så skall dessa små mostrar och morbröder (ja Mackan räknas till dem) få åka och träffa honom. Något som de längtar efter, men som de äve respekterar att så är det. De har ju fått se bilderna på honom och förstår att han är sjuk.

Igår frågade Moa om jag skulle följa med dem ut, men jag sa att nej jag orkar inte, jag är ju mormor nu   Då sa Saga , men du är mamma till oss ännu.

Och det är ju så sant, haha...

Kan berätta att Prinsen mår bättre, provsvaren var bra och det känns skönt! Han kommer att bli helt bra, han får krya på sig i lugn och ro.

Det har varit svårt att fokusera på annat, man har sovit väldigt dåligt, men nu kanske det går bättre.

Men han har gjort en entre som vi aldrig glömmer!

Idag har vi varit på Mjölkudden ätit tomtegröt och lite annat tilltugg med släkten, det är alltid trevligt att träffas, synd att mina ungdommar har alltid så bråttom iväg. Jag vill ju att vi skall kunna träffas så där en gång per år, vill att de skall ha varandra på ett naturligt sätt den dagen vi äldre inte finns kvar. Man kan ju bara hoppas att det blir så!

Nu blir det mys och kanske lite glögg!

Vilken känsla att se honom och att ta i honom, vacker ungen! Det blev så att vi mor och far föräldrar fick komma och se honom för att vi inte skulle känna oss så orolig bla. Och det var helt fantsatiskt, jag och morfar Freddan var där i en hel timme och det känns som jag varit där i 5 minuter   

Otroligt! Så jag tänkte bjuda er på en färskare och mera tydlig bild på underverket i vår familj. Mitt allra första barnbarn, Prins Ivan.  

En liten suddig bild, men ni kan ju se vad vacker han är!   

Ikväll har han anlänt, mitt första barnbarn, en liten PRINS som tog nödutgången akut. Allt är så overkligt fantastiskt och jag längtar att få träffa honom och hans stolta föräldrar Maria och Marcus.

I morse när jag satt här och hade fullt upp med att skriva så ringer min mamma, samtidigt så hör jag en bil stanna här utanför så jag kikar ut och ser min Micke och hans Moa. Jag blir glad och går mot dörren då öppnas den och min Moa och pappa Ben kommer! De som sagt att de skulle åka under dagen idag har kört hem under natten, stannat i Umeå och ätit hos Micke och Moa för att sedan göra en gemensam resa upp hit. Klart överaskande underbart!   

Sen ringer min Mia och säger att hon blir kvar på förlossningen för det är en bebis på väg, inget falsklarm nu heller utan idag kommer det en liten knodd, en kärlek, en ny liten människa, helt ofattbart. Jag bara ryser jag tänker på det.

Det är bara att vänta vid telefonen ........hoppas att den ringer från rätt person snart! Det är lite olidligt att vänta...