Nu har flickan lämnat boet, vilken fruktansvärd saknad som flyttade in här, den går inte med ord beskriva. Fortfarande blir jag alldeles tårögd när jag tänker på henne och när någon frågar så gråter jag igen. Ja du lilla Moa, du har en blödig mamma :O)

Men du skall veta att jag tycker att du gör rätt som far ut i världen, hoppas att du kan förverkliga de flesta av dina drömmar.

Till min Moa

" Jag önskar Dig inte guld mitt barn,

ej heller pengar och makt.

Jag önskar Dig modet vara Dig själv,

och stå för det Du har sagt.

Jag önskar Dig inte en stenfri väg,

men modet att våga gå.

Jag önskar Dig kärlek i rikliga mått,

och vänner att lita på."

Jag hoppas att du kommer att trivas att bo ihop med Hänk och vi finns ALLTID här, bara ett telefonsamtal bort.

ILY !