De bilade ner i går och var framme 0400 i morse, man har ju inte sovit så bra när de är på vägen :o) Men nu är hon på plats iaf,skönt! Jag pratade med henne flera gånger under resan och en hel del sms...och så kommer det nog att fortsätta.

Men jag vet att det kommer att kännas bättre, har ju gått igenom liknande 2 gånger tidigare. Första gången var när jag flyttade från Sunderbyn och Mikael stannade med sin pappa,det var hemskt och jag grät massor, andra gången var när Maria flyttade från mig till sin pappa för hon hade inga vänner hos mig, samma där med mycket tårar. Skillnaden är ju att de bodde i samma stad igen och det hade kanske varit lättare om Moa tagit en egen lägenhet här i staden.

Men vi kommer att ha mysigt och trevligt då vi träffas här hemma el hos hennes och Hänk i denstora staden.