Moas rum ser ut som då hon lämnade det på ett ungefär. Jag har varit in där och vänt flera gånger för jag vet inte riktigt var jag skall börja, fast jag behöver rummet, verkligen! Ni som varit innanför dessa dörrar förstår precis vilket behov vi har av det rummet,men det finns som ingen gnista att göra klart där.

Det är iofs bara lite mer än en vecka sedan hon styrde söderut, men det känns som flera månader sedan hon lämnade oss här. Konstigt det där...bara man inte åldras i samma takt, hehe

Att en vecka kan kännas så lång.....väldigt konstig känsla...:O)

Saknar henne, självklart! 

I kväll har Mia och Marcus varit här och ätit med oss och vi fick se alla bilderna på Lille Plupp!

Det är ju sjukt häftigt!

När jag själv fått barn så är det en känsla som är svår att beskriva för någon annan, MEN nu när mitt lilla barn skall få barn så är känslan än svårare att beskriva.

Men det känns som en väldigt mumsig efterrätt på livet :O)

Det ligger verkligen en liten,liten människa i Mias mage och även om det hänt miljarder,miljarder gånger och sju hela gånger för mig så är det störtcoolt.